Jag minns att jag vid något kort ögonblick sett något enstaka löv dala ner till marken under veckan som gått. Men jag vet också att det inte var från min trädgård.
Anledningen till min korta minnesbilder är jag under denna veckan varit fullt sysselsatt med att tjäna pengar.
Alltför ofta är vi på väg in i framtiden, i våra tankar och känslor. Pengar styr oss framåt. Pengarna ska räcka till så mycket. Därför måste vi få ihop mer pengar, helst så att de räcker livet ut. Livet går ut på det.
Men emellanåt, så hittar vi de små ögonblicken. De som hippocampus sedan för vidare till amygdala. Amygdala lagrar ögonblicket som sedan kan plockas fram ur minnet.
Är det just det lövet som jag såg dala ner som blir det sista jag ser i mitt inre vid dödsögonblicket? Eller är det när jag snusade min lilla bebis bakom örat? Hennes ena öra med det lilla spräckta blodkärlet. Eller är det mitt finger genom min flickas lilla lock? Är det ekorren högt upp i eken? Min hand i mammas? Ljudet av min mans hjärta? Poolvattnet mot mitt ansikte på Kreta?
Ögonblicken är gratis. Ögonblicken kan inte framtvingas, de händer när de händer. Allt annat kostar.
Emma och fröna 
Lämna en kommentar