Jag öppnar fönstret och känner den svala temperaturen mot min kind. Det finns en risk att det här inlägget slutar i en mening för nu är det brådskande iväg till tåget och jobbet. Det är så det är i det här livet. Jag vill inte det här. Luften är kall och ljuset börjar
Emma och fröna 
Lämna en kommentar