Emma och fröna

Maskrosirap

Det där med att koka sirap är svårt! När sirapen kokar blottar sig personligheten i allra högsta grad och antingen kommer ens bästa eller sämsta sida fram. I mitt fall är det liksom både och. Jag har ALLTID en visuell bild av hur det färdiga resultatet ska vara.

1. Allt börjar med att läsa själva receptet. Redan här kan jag avslöja att jag nästan aldrig läser ett recept genomgående. Oftast läser jag de sista raderna först och sätter därefter igång.

2. Sedan är det dags att följa stegen i receptet. Då inser jag att jag borde ha läst det lite mer ingående från en början eftersom jag redan missat det första steget, oftast mängden av ingredienserna.

3. Alltså är det bäst att sätta igång momenten. Här går det fortfarande ganska bra trots de små misstagen i början. Maskrossirapen skulle koka en timme? KÖR!

4. ÄNTLIGEN! Det färdiga resultatet. Som jag tidgare nämde så ser jag framför mig hur vackert den guldgula maskrossirapen ringlar på skeden som jag precis doppat.

5. Jaha…. det blev en maskroskola som skulle kunna vara med i Vipeholmsprojeketen. Neeeej ,det går ju inte….

Min kära veganska syster skulle ju få en vegansk ringlande guldgul honung. Den är visserligen guldgul men seg som kola ju!

Så vad gjorde jag? Jag gröpte ur den hårda maskroskolan med en gaffel, letade upp ett nytt recept, plockade nya maskrosor, fick min man till att köra och köpa nytt socker, läste receptet, följde receptet, kokade och fick en ny sirap.

Och min man talade till mig som i ett mantra: FÖLJ RECEPTET, FÖLJ RECEPTET, FÖLJ RECEPTET…..

Denna gången blev den lite lös, fattar inte riktigt varför. Men den duger i allra högsta grad!